Vi har bytt ut ambulanssirenerna mot fågelkvitter att somna och vakna till. Redan när vi klev av flyget och möttes av ett gäng härligt glada Fijibor iklädda blommiga skjortor, sjungandes och spelandes på små gitarrer kände jag att jag kommer älska det här stället.

kl 05:15 Fijitid kom vi till Bamboo Hostel i Nadi, solen hade inte gått upp ännu när vi klev in genom dörren till kontoret. Glada i hågen ropar vi: Good morning!! när vi kliver in och möts av en sovande Fijikille i en skinnsoffa. Han mumlar nånting och klär på sig tröjan ut-och-in. Efter ett tag så får vi våra sängar i ett 12-bäddsrum med blandade tjejer och killar från överallt i världen.

Eftersom att vi på riktigt har rest en dag framåt i tiden och ligger 19 timmar i förväg från Los Angeles var vi pigga och redo för Fijiäventyr! känns konstigt att ha hoppat över en hel dag av sitt liv. vi lämnade dem 9 och när vi kom fram var det den 11e...

När de andra på gården vaknat får vi varma mottagande från alla. De som bor här av lokalbefolkningen tar oss i hand, klappar oss på axeln och säger: Welcome to Fiji my friend, Welcome home!